till och med konstverk, men bättre varor än förr
ha de icke, åtminstone ej bättre än hvad Wilhelm
Davidson satte fram i början af 1850-talet, kanske
nu ej ens bättre än Rijswijks på samma tid.
Cadiers första matsal en trappa upp i Hôtel Rydberg var ett godt förtäringsställe, och själfva utstyrseln, som ingalunda var grann, ännu mindre brokig, förekom helt inbjudande, ehuru det var lågt i taket. Hvad man fick där var af första sort, och så besöktes stället äfven af riktigt fin middags- och aftonpublik.
Den som icke besökt en svensk restaurant på tolf år, men under den tiden sett och lärt värdera goda parisiska, erfor öfverraskning vid inträde uti i fråga varande matsal, lika väl som han blef öfverraskad vid inträdet i våra kungliga teatersalonger. Allt i Cadiers matsal var comme il faut, till och med uppassarna och utan fråga äfven publiken med utländska diplomater och märkliga svenskar, konstnärer, skriftställare, till och med vetenskapsmän.
Bland skriftställarna gjorde jag där första bekantskapen med Edvard Bäckström, hvilken jag sedan lärde närmare känna och värdera i Sällskapet Idun och i Ny Illustrerad tidning. De stunder jag tillbragte i Edvard Bäckströms sällskap i kafferummet efter middagsmålet, voro i hög grad intressanta och jag har aldrig glömt dem. Bäckströms egenskaper icke blott på begåfningens utan äfven på det goda hjärtats område voro i hög grad intagande. Såväl vid middagsbordet på Rydbergs som i den Dalmanska sällskapskretsen lärde jag ock känna professor Anders Andersson, filosofie och medicine doktor,
