Minnet af de angenäma stunderna i Ullbergs och
Cramérs hem utgör ett af mina gladaste och
oförgätligaste. Under den oblida årstiden samlades vi
till muntra middags- och aftonsamkväm hos de två
familjerna, och på de få lediga söndagarna under
somrarna företogos utfärder i Hamburgs täcka
omgifningar.
Än gällde det en utflykt till Rainvilles Garten, på andra sidan Altona, än i Sachsenwald till Friederichsruhe, som sedermera blifvit så bekant för Bismarcks sista vistelseort, och platsen där han dog och ligger begrafven. Då vi lustvandrade i den präktiga skogen kände vi knappt till grefve Bismarck-Schönhausens namn.
För att komma dit begagnade vi oss af ett par öppna vagnar, s. k. »Stuhlwagen», hyrda hos Posthalter Schlüter vid Petrikirche eller hos Hoppe vid ABC-Strasse, och vanligtvis medfördes matsäck af utmärkt beskaffenhet. Det var glada utfärder. Deras antal minskades dock, då Cramér köpte sig en villa i Eppendorf, en täck plats, mest bekant för det fina utvärdshuset Andreasbrunnen, dit en del af det glada Hamburg begaf sig på söndagarne för att äta festmiddagar.
Sedan familjen Cramér slagit sig ned för både sommar och vinter i Eppendorf, samlades vi där på fritimmarne — villan låg ett stycke norrut från Dammthor — och njöto af den vackra naturen i glada landsmäns sällskap. Tillfälle till umgänge med infödingarna saknades ej heller, och bredvid den Cramérska villan bodde assuransmäklaren Bülau i en lika täck bostad. De båda familjerna och deras