vinstugor som öfverallt besöktes af i synnerhet en viss
del af borgerskapet. En sådan var t. ex. Gädeckes
Weinstube under det s. k. Patriotiska huset, en
samling för småkrämare och lägre tjänstemän, men ett
ganska hyggligt kvarter. I stället för den bländande
belysningen i de fina ostronkällarna bestod
upplysningen af några med stora gröna bleckskärmar
försedda lampor som hängde ned från det hvälfda taket
och samlade sitt ljus på de stora borden samt skarpt
belyste gästernas ansikten och de gnistrande vinglasen,
under det öfriga delar af rummet förblefvo ganska
mörka, ett sceneri, som skulle ha i hög grad
intresserat genremålaren Hasenclever i Düsseldorf.
Hvarje gäst hade framför sig en »Polnisch Roth» eller en »Polnisch Weiss», och glasens innehåll förnyades ganska ofta, under det de drickande politiserade med liflighet och kraft. Vanligtvis dryftade man Hamburgs statsförfattning, hvilken då ännu var den som tillskapats 1712 och därför vid tiden för denna Hamburgerskildring räknade nära hundrafemtio år. Det var först några år efter de hundrafemtio som den nya författningen antogs.
Nu yrkade man på borgerskapets inflytande i främsta rummet, och med borgare menade man i synnerhet butikinnehafvare och underordnade tjänstemän, hvilka borde intaga den ställning som de stora affärsmännen dittills innehaft.
Gick man ned i en Bierkeller, kunde man få höra samma fordringar, men där var det små och stora affärsmän som skulle maka åt sig till förmån för folket, från och med handtverkare till och med pråmförare och hela skaran af handelns och sjöfartens
