bestod af de fina ostronkällarna, i hvilka icke få af
den handelsidkande världen, såväl hemmahörande som
gästande affärsvänner, tillbrakte sina aftnar omkring
stora fat med de kolossala holsteinska och de små
helgolandska samt de ännu mindre natives, med
tillbehör af långhalsade buteljer från Rhen.
Dessa eleganta aftonlokaler voro till stor del dolda för närgångna blickar från gatan, men igenkändes på de storartade högar ostronskal, hvilka mer eller mindre systematiskt ordnade, vid sidan af nedgången, tjänade som skylt till läckerhetskällarna. Nedkommen i förstugan fann man en lockande utställning. I stora såar plaskade präktiga sköldpaddor, och bredvid deras bassänger såg man andra akvarier för lefvande fisk bredvid aktningsbjudande laxar och läckra sjötungor.
I matsalen fick man se nyss stekta, men i hela glansen af sina praktfulla fjädrar ännu prunkande fasaner. Där spred sig också en förledande doft från rådjursstekar och vildsvinshufvuden. Jättepyramider af alla slags läckra sydfrukter väckte längtan efter att få göra deras närmare bekantskap. Allt var smakfullt ordnadt och måste reta läckerhetslusten.
Det hela vittnade om att Hamburg hade god tillgång på verkligt läckra födoämnen, under det att en god del af det öfriga Tyskland saknade till och med vanlig god matlagning.
⁎
Tämligen olika dessa prydligt utrustade och i synnerhet för finsmakare ovärderliga källare voro de
