musikalisk soaré i Göteborg, men vid ett annat
tillfälle och icke biträdd af sin tillkommande hustru,
utan af fröken Sandels.
Bland stockholmssångare som på den tiden läto höra sig i Göteborg voro också Arlberg och Arnoldson, hvilka väckte stort bifall.
Sommaren 1857 gästades Göteborg af en liten, men synnerligt frisk ynglingatrupp från Uppsala som gaf konsert i frimurarlogens högtidssal och anfördes af Oskar Arpi.
Denna sångartrupp, vanligen kallad »Magistrarnas kvartett», bestod utom af doktor O. Arpi, utaf fil. doktor Jonas Widén, första tenor, sällskapet O. D:s stiftare och begåfvad med en ovanligt vacker sångröst; Carl Rupert Nyblom, fil. doktor, andra tenor, öfver allt hvar han kom och hvar f. d. professorn ännu kommer, värderad som den lyckliga skalden och den glada och angenäma sällskapsmannen; den omtyckte fil. doktor Gustaf Schram, första bas, samt Gottfrid Wibelius, andra bas, den ende i sällskapet som ej var doktor, eller magister, som det då ännu hette, men därför icke mindre värderad.
Den utmärkte sångaren Jonas Widén blef komminister i Ladugårdslands församling i Stockholm, kunglig hofpredikant och slutligen kyrkoherde i Wintrosa i Nerike samt afled 1885. Af de öfriga sångmagistrarna blef Schram adjunkt vid Uppsala katedralskola och afled 1901, men Nyblom och Wibelius lefva nu som emeriti i Stockholm. Wibelius var i många år häradsskrifvare i Värmland.
I Göteborg 1857 mottogos de hjärtligt och tacksamt för den ypperliga sången och deras »glada sätt