med ett ord en verklig skamfläck för det Göteborg,
som då började arbeta sig upp till storstad och kräfde
en därmed öfverensstämmande nöjeslokal.
Där gåfvos dock i det längsta på femtiotalet äfven de under namn af assembléer bekanta subskriptionsbalerna för Göteborgs finaste societet, hvaröfver man bittert beklagade sig, då man till sitt förfogande hade en så utmärkt lokal som Börsens festvåning. Men de som ägde att bestämma däröfver vågade icke släppa till den glänsande Börsvåningen, hvars prakt kunde taga skada af att upplåtas åt allmänheten, äfven om det vore dennes allra förnämsta »societet». Slutligen måste de allt mera stegrade fordringarna tillfredsställas, och Börsen blef den fina göteborgsvärldens danslokal samt tyckes ej ha tagit skada däraf.
Äfven en del af teaternöjena måste länge anse Bloms sal som sin förnämsta hemort i Göteborg, och den verkliga teatern då för tiden var sannerligen hvarken snyggare eller bekvämare än »Bloms». Det blef då i synnerhet sällskapsteatern som på sin del fick Bloms sal, under det att den s. k. konstteatern hade sitt hem i grannskapet, litet längre bort vid Södra Hamngatan.
Göteborg hade, äfven under sin småstadstid, åtskilliga teatrar, som man finner af t. ex. Wilhelm Bergs värdefulla, år 1896 utgifna, bok om »Göteborgs äldre teatrar», hvaraf dock endast första bandet blifvit tryckt. Någon dylik skildring af 1850-talets teaterförhållanden gifves icke, men de som bodde i Göteborg på nämnda årtionden kunna nog erinra sig huru det ena teatersällskapet efter det andra uppträdde och lät oss följa med de olika spellistorna samt äfven
