Det var egentligen först 1859 som Rydbergs
ryktbarhet slog ut i blom, och orsaken därtill var
romanen »Den siste Athenaren», hvars första kapitel
lästes i Handelstidningens följetong i början af februari
1859 och hvars sista rader voro införda i samma
följetong fem månader därefter.
Därmed var Rydbergs namnkunnighet stadgad. »Den siste Athenaren» blef dock icke genast förklarad som mästerverk, men ju mera boken fick spridning, dess större vardt författarens anseende, och »materialismens hufvudsäte», såsom Göteborg blifvit kalladt, ådagalade, att det ingalunda vore otillgängligt för estetiska intryck samt riktigt uppfattade betydelsen af de djupa frågor, som behandlades af den till göteborgsmedborgare blefne Viktor Rydberg.
Denne hade en äldre bror, Carl August Rydberg, hvilken började sin bana som bagaregesäll i Jönköping, då han väckte uppseende med att från trycket utgifva ett litet häfte »Politiska kväden af en arbetare» (Jönköping 1849), men som sedan slog sig på studier och blef först lärare vid Meijerbergska skolan i Göteborg, därefter inspektör vid skolorna på de Petréska egendomarne i Gefleborgs län samt till sist folkskoleinspektör i Göteborgs- och Bohuslän.
Denne C. A. Rydberg var en utmärkt man, i grund och botten kanske af ännu märkligare beskaffenhet än Viktor själf, och arbetade oaflåtligt på upplysningens främjande samt höll i den afsikten ett stort antal föreläsningar, synnerligen öfver historiska ämnen, förnämligast kanske i Göteborgs Bildningscirkel. På 1850-talet tillhörde han obestridligt det
