Hoppa till innehållet

Sida:En god uppfostran.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
9

Ha, ha, ha! Då skrattade farbror Samuel och kallade dig en kokett. (Skrattar.)

Rehnström. Jaja, Amanda! Du skall nog få plikta för din elakhet. Om du mindes dina lexor lika väl som allt spektakel och väsen, med den der odräglige baron Samuel.

Amanda. Se der, komma både mamma och han. Farbror Samuel! Rehnström säger att farbror är odr ... (Rehnström håller handen för hennes mun.) Odr .... (Rehnström håller ytterligare handen för och ropar förskräckt.) Tyst då, Amanda! (Amanda sliter sig lös, skuffar Rehnström åt sidan och skriker.) Odräglig! (Kastande sig i Samuels armar.)

Rehnström (går med en förtviflad geste).


FJERDE SCENEN.

Baron Samuel. Friherrinnan. Amanda.

Friherrinnan. Vet du ej, Amanda, att Onkel Edvard med Julie och Knut äro här?

Amanda. Här? Hur är det möjligt? Jag var ju nyss inne.

Friherrinnan. De äro också nyss komna, brefvet som du gaf mig var ämnadt att förbereda oss, fastän det icke kom förr än de redan kommit fram. Skynda dig in nu att taga emot Julie.

Amanda (hoppar jublande bort). Julie här! Julie och Knut! (Vänder om.) Då slipper jag ju att lyda Rehnström, mamma?