Sida:En god uppfostran.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

38

en gouvernant på hvarje finger om jag vill. Tala ej om pretentioner; en gouvernant bör komma ihåg, det hennes skyldighet är att vara nöjd, hur man behagar bemöta henne!”


NITTONDE SCENEN.

Friherrinnan (ifrig). Rehnström (som förut).

Friherrinnan. Det ena spektaklet löser det andra utaf! Samuel! Samuel, hvar kan han vara. Var så god min vän och skaffa reda på honom. (Rehnström går.) Hur olyckligt att vara mor! Förgäfves har jag då vidtagit alla försigtighetsmått. Finner jag icke här en billet-doux på min dotters bord! Hon har läst den, skrynklat den i brådskan och är nu försvunnen. (Julie kommer.) Ah, Julie! Har du sett Amanda? Det förvillade stackars barnet för mig med sorg ned i grafven. Se här! (Lemnar henne biljetten.)

Julie (för sig sjelf). Min Gud! Knuts biljett! Jo, nu står det väl till.

Friherrinnan. Du häpnar! Ja, i sanning, man kan ej annat. Om hon nu redan är på mötesplatsen! Hjelp mig, mitt barn, att förhindra denna olycka!

Julie (afsides). Hur i all verlden skall jag göra. (Högt.) Min bästa tanle! Söta tante .... Hm! Ingenting är lättare. Jag såg Knut följa onkel och pappa bortåt fiskdammen derborta. Sök upp dem och hindra honom från att lemna sällskapet. Jag skall passa på Amanda här och läsa lagen för henne af andans kraft.