Sida:En god uppfostran.djvu/8

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

6

Samuel. Ja, de få se det utan att vara varnade, det kommer öfver dem som en tjuf om natten och vips sitta de der i fällan!

Friherrinnan. Gud bevara min Amanda!

Samuel. Ja, de qvinnorna! Tror du vår Herre sti-ger ned på jorden och tar din Amanda under armarne? — Nej, gardeslöjtnanter och Stockholmsfröknar — de få bibringa henne den moral, hennes egen mor försummat att gifva henne. (Går, vredgad.)


ANDRA SCENEN.

Friherrinnan (ensam). Den gamla beskedliga narren! Jag ville just se en flicka uppfostrad efter hans idéer; Gud bevara de stackars barnen! men Amanda är en vacker och talangfull flicka, hon skall nog göra lycka i verlden — och Gudskelof, jag kunnat hålla henne i okunnighet om kurtis och allt annat slarf. Aldrig har en karl fått tala med henne och af ingen annan har hon kunnat få en aning om alla dessa ungdomens dārskaper. Rik som hon är skall ett passande anbud ej uteblifva så snart hon utträdt, ur barnkammaren och hon är då för alltid frälst undan alla dessa balintriger och skandaler.


TREDJE SCENEN.

Friherrinnan. Mamsell Rehnström. Amanda
(inspringande med ett bref.)

Amanda. Ett bref mamma! Från onkel Edvard! Ack säkert komma de hit. Fort, fort!