o. s. v. Några meddelanden om allvarligare sysselsättningar förekomma ej. Förmodligen tyckte den nittonårige baronen att tidpunkten för sådana ej ännu var inne. Att han emellertid hade en känsla och förnimmelse av tomheten och flärden i de unga gustavianska kavaljerernas leverne, framgår av inledningsstroferna i den fromma bön varmed han den 1 januari 1776 börjar anteckningarna för det nya året:
Nu sluts ett årathal att oss ett annat gifva,
Lätt det till bättring blifva!
Under de närmast följande månaderna fortgick familjen Reuterholms tillvaro på ungefär samma sätt som förut under Stockholmsvistelsen, d. v. s. med umgängesliv, fester, teater- och konsertbesök, promenader i Kungsträdgården, färder till Karlberg och Ulriksdal o. s. v. På grund av riksrådinnans sjuklighet, som ofta gjorde sönerna »sensibla» och en gång, då hon fick en »oändligt stark paroxysme», vållade Gustaf Adolf »en vacker alteration», gjordes dock många inskränkningar i nöjeslivet. Även sönerna voro ofta skrala, ledo av varannandagsfrossa och feber, men kryade till sig tack vare assessor Heidenstams och andra doktorers omvårdnad, åderlåtningar, blodiglar m. m., och när maj hade kommit med sol och värme, fingo familjens medlemmar »med den tilltagande sommaren med mera tranquillité och nöje än den förriga tiden smaka saisonens behagligheter».
Bland episoder under sommarmånaderna, som Reuterholm omtalar, må nämnas hans besök och vistelse på Rydboholm den 10 till 22 juli. Det gamla, minnesrika
