herresätet beboddes då som sommarnöje av riksrådet, greve Rudenschiöld och hans familj — grevinnan, född Bielke, sönerna den sjuttonårige Thure och den tolv årige Bengt samt döttrarna Carolina, fjorton år, och den nu tioåriga, med tiden tack vare till stor del Reuterholm så ryktbara Magdalena. Med förtjusning berättar Reuterholm, hur han på det allra angenämaste och hövligaste sätt blev emottagen av hans excellens, av grevinnan och förnämligast av »min Thure». Så kallar han nämligen den äldste sonen, med vilken han tydligen hade knutit ett av dessa talrika, av stor sentimentalitet och känslosamhet utmärkta vänskapsband, som kännetecknade honom i ungdomen, men som han längre fram i tiden skulle med hänsynslös hårdhet och falskhet bryta. »Min Thure» och han voro under dessa dagar på Rydboholm »ständigt ihopa både dagar och nätter». De promenerade, svärmade, fiskade och badade tillsammans. De besågo det gamla slottets och sockenkyrkornas många Braheminnen och andra märkvärdigheter, de företogo ridturer, bland andra till Bogesund, som av Reuterholm får benämningen »det gamla desperata stenhuset, som med skäl må kallas hin håles boning i anseende till dess stygghet och oformlighet».
När Reuterholm den 22 juli återvände till Stockholm, följde Thure Rudenschiöld med och blev bjuden på supé och på den »lumpna svenska komedien». Följande dag skildes de åt efter ett » sensibelt afsked». »Hela dagen var jag ännu trist af denna separation», heter det i tillägget.
I anteckningarna om Rydboholm omnämner Reuterholm blott i förbigående Magdalena Rudenschiöld. Det
