hellre sälja gården än på detta sätt offra sig för den, men han var obeveklig. Han klädde sig i bonddräkt och köpte varor och började genomströva landet som handelsman. Han trodde, att han med bara ett par års handel skulle förtjäna nog för att betala skulderna och rädda gården.
Och för så vitt det rörde gården, hade han framgång med sitt företag. Men över sig själv drog han ned en förfärlig olycka.
Då han hade gått med kramsäcken i omkring ett år, föll det honom in, att han skulle försöka förtjäna en stor penningsumma på en gång. Han drog då långt norrut i landet och köpte en stor skara getter, visst ett par hundra. Och alla dessa ville han och en kamrat till honom driva ned till en stor marknad i Värmland, ty där kostade getter dubbelt så mycket som uppe i norr. Fick han sälja alla sina getter, skulle han således göra en utmärkt affär.
Det var ännu endast november, och marken hade varit bar, då Hede och hans kamrat drogo åstad med sin getskara. Allting gick bra för dem första dagen, men på den andra, då de kommo in på den stora tiomila skogen, började det snöa. Det blev ett stort snöfall med stark storm och yrväder. Det blev snart så, att djuren fingo svårt för att bana sig väg genom snön. Getter äro nog både modiga och härdiga djur, och de kämpade sig fram ganska länge, men det blev ett par dagars och nätters yrväder med en förfärlig köld.
Hede gjorde allt, vad han kunde, för att rädda
