NIONDE KAPITLET.
Syskonliv.
Pollys lyckligaste dag var söndagen, ty Will underlät aldrig att tillbringa den hos henne. I stället för att sova längre än vanligt den dagen, var hon alltid tidigt uppe och i ordning, sysslande för att göra allting tillreds för sin gäst, ty Will kom vid frukostdags för att göra sig en glad dag tillsammans med sin syster. Will betraktade henne såsom den bästa och vackraste flicka som fanns, och som Polly väl visste att det skulle komma en tid, då han skulle finna en annan bättre och vackrare, var hon tacksam för hans goda tanke och sökte göra sig förtjänt därav. Hon gjorde därför sitt rum och sig själv så nätt och inbjudande som möjligt och sprang alltid emot honom med ett glatt ansikte och en moderlig hälsning, då han kom instövlande, rask, rödlett och munter, med det brungräddade brödet från bagarboden bredvid.
De tyckte om en god, lantlig frukost, och ingenting skänkte Polly större tillfredsställelse än att se sin store pojke plundra assietterna, tömma kaffepannan och sedan sitta och skratta åt henne över det länsade bordet. Ett annat nöje var att låta honom hjälpa sig duka utav som de brukade göra hemma, och miss Mills riktigt njöt av de skrattsalvor som åtföljde denna förrättning, ty rummet var litet och Will så stor att han tycktes vara överallt på en gång, och Polly och Askfot voro ständigt i fara för hans långa armar och ben. Sedan pysslade de om blom-
