Hoppa till innehållet

Sida:En krona bland flickor 1919.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Han var icke särdeles begiven på att reflektera, men det hände honom likväl någon gång, när han hade särskild anledning, och vid sådana tillfällen var han alltid så allvarsam och öppenhjärtig som man kunde önska. Vem som helst skulle kunnat predika för honom en hel timme, utan att det gjort honom så mycken nytta som det här lilla besöket och samtalet därunder. Med all sin tanklöshet kände sig Tom gripen av den vältaliga läxa de bägge syskonen omedvetet givit honom. Åsynen av Pollys och Wills okonstlade tillgivenhet för varandra erinrade honom på ett så angenämt sätt om en försummad plikt, att han inte kunde glömma det. Minnet av forna dar kom honom att önska att han kunde vända om och börja på nytt. Farmors namn upplivade ett ömt minne som alltid gjorde honom gott, och tanken på att Polly anförtrodde sin så högt älskade bror åt hans vård väckte hos honom ett manligt begär att göra sig förtjänt av hennes förtroende. Ingen pinbänk skulle förmått honom att yppa ett ord härom, men det hade sin verkan, ty en yngling kastar icke hjärta och samvete alldeles över bord när han inträder vid universitetet, och små intryck av detta slag bidraga mycket att bevara både hjärta och samvete rena under den kampanj de gå till möte vid detta skifte i livet.