nu — o, så härligt!“ Och Polly kunde inte låta bli att göra ett skutt av förtjusning, ty glädjen och överraskningen gjorde henne nästan huvudyr.
„Nå, då kommer du hit till te, så kläda vi oss tillsammans och göra helt vackert sällskap med Tom, som i dag är i ett gudomligt lynne.“
„Jag får lov att springa hem och hämta mina saker“, sade Polly, och beslöt på fläcken att köpa sig ett par de vackraste handskar som fanns i staden.
„Du skall få min vita kappa och vad du annars kan behöva för småsaker. Tom vill gärna ha heder av sina fruntimmer, skall du veta“, sade Fanny och gick att taga sig en liten lur.
Polly beslöt genast att icke låna Beckys bästa hatt såsom hon först ämnat, utan göra sig en ny, ty i hennes närvarande upprymda sinnesstämning syntes henne ingenting för mycket slösaktigt i betraktande av tillfällets högtidlighet. Jag är rädd att Rosas lektion icke var så grundlig som den borde, ty Pollys huvud var ett kaos av hattar, handskar, teaterkappor och solfjädrar, så att Rosa fumlade sig genom, mördande tiden och melodierna alldeles godtyckligt. Så snart lektionen var slut, skyndade Polly bort och köpte icke blott handskar, utan en hattstomme, ett stycke flor och en blekröd crèperosett, som i flera veckor frestat henne i ett bodfönster; därefter skyndade hon hem och satte sig att arbeta med en tankspridd modesömmerskas hela skicklighet och fingerfärdighet.
„Jag slösar som en vanvetting, är jag rädd, men attacken här kommit över mig, och jag skall leva en vecka på vatten och bröd för att ta igen skadan. Jag måste göra mig trevlig, ty Tom bjuder mig sällan och bör bli belåten när han gör det. Jag skall för en enda gång göra som andra flickor och roa mig utan att tänka på vad som är rätt eller orätt. Nu får jag lov att ha ett skärt band att knyta den med, och sedan är den i ord-
138
