FJORTONDE KAPITLET.
Ett garderobsinventarium.
De följande veckorna lärde Shaws, såsom många familjer före dem, huru hastigt rikedomarna bevingas och fly, sedan de en gång börjat att gå. Mr Shaw utförde sin plan med en kraft och ett tålamod som djupt rörde hans strängaste kreditorer. Man lämnade så snart som möjligt det stora huset och flyttade in i det lilla, som utrustades med möbler, vilka madame Skaw kvarlämnat därstädes, då hon lämnade det för att vistas hos sin son. De gammalmodiga sakerna tycktes nu nästan som en gåva av farmor, dubbelt dyrbar i dessa bekymmersamma tider. Vid auktionen sökte flera personer visa familien att den ännu ägde vänner, oaktet den förlorat sin förmögenhet, ty en ropade in Fannys piano och skickade det till henne, en annan gjorde sig till ägare av några lyxartiklar för att skänka mrs Shaw, och en tredje räddade de böcker, på vilka Shaw satte största värdet, ty han hade hållit sitt ord och avträtt allt med den mest punktliga noggrannhet. Det lilla huset var således långt ifrån tomt, utan förskönades av dessa spillror från skeppsbrottet, som efter hand ditfördes av deltagandets och välviljans strömfåra.
Alla deras bekanta skyndade att besöka dem, många av verkligt deltagande, men de flesta endast av nyfikenhet „att se huru de togo det“. Detta var en av de hårdaste prövningarna, och Tom gav ofta luft åt sin harm, då någon fin
196
