„Än sedan? Det gör ju ingenting. Inte en av hundra skall tänka på din klädsel, om inte för att den är vacker. Jag har nyttjat vända och färgade klänningar i all min dar, utan att mina vänner visat mig likgiltighet eller min hälsa tagit skada därav.“
„Det är sant; jag är en toka, Polly, och jag måste söka övervinna känslan av skam över att vara fattig och nödgas spara. Vi vända klänningen, och jag skall bära den med stolthet.“
„Då skall den kläda dig ändå bättre. Ah, här ha vi din vackra, mörkblå sidenklänning; det blir en vacker kostym utav“, utbrast Polly och fortsatte granskningen. „Den här pikédräkten är också bra, bara du tar bort skörtet av jackan och ändrar garneringen en smula. Muslinsklänningarna behöva bara lagas och strykas, för att bli såsom nya; du borde inte lägga undan dem sönderslitna och nedsmutsade. De bägge svarta sidenklänningarna hålla sig förträffligt i åratal. Om jag vore som du, skulle jag göra mig ett par smånätta och vackra förkläden till dem, och sedan kan jag inte se att det fattas dig någonting för vår korta sommar.“
„Kan jag inte vända den här barègeklänningen på något sätt? Det är en av mina favoritdräkter, och jag vill högst ogärna lägga bort den alldeles.“
„Den är alldeles utsliten och duger endast för lumpkorgen. Ja, jag minns, den var ganska vacker och klädde dig förträffligt, men nu är den förbi.“
Fanny lät en stund klänningen ligga i sitt knä, i det hon med en drömmande min plockade på fransen, småleende för sig själv vid minnet av det glada tillfälle, då hon sist nyttjade den och Sydney yttrade att hon endast behövde några gullvivor i sitt knä för att likna våren. Slutligen vek hon ihop och lade undan den med en suck, men i lumpkorgen kom den aldrig,
200
