någonting inträffat som gjorde saken något svårare. Biljetten, vari Trix återgivit Tom sin frihet, hade förändrat mycket och kom henne att rygga tillbaka från sin förtrolighet, ty hon kände att det nu skulle bli svårare att icke låta sitt eget jag framlysa; ty till trots för den jungfruliga blygsamheten måste kärleken och hoppet vakna och jubla vid de goda nyheterna. Långsamt satte hon sig ned, och tvekande sade hon med ögonen nedslagna och ödmjuk stämma:
„Jag skall göra mitt bästa, men inte kan jag ersätta dig farmor och hennes kloka och goda råd; Gud give jag det kunde!“
„Det här brevet skall troligtvis göra dig nöje“, sade Tom och liksom för att lämna henne frihet att osedd glädjas däråt; men han kunde icke låta bli att emellanåt kasta en blick på henne, och i samma mån som Pollys ansikte ljusnade fördystrades hans eget.
„O, Tom, det är en födelsedagspresent som är värd någonting; den är så vacker, att jag tycker du inte kan avslå den. Arthur Sydney är en riktig ädling!“ utbrast Polly, då hon slutligen såg upp med glödande kinder och ögon strålande av förtjusning.
„Det är han! Undantagandes pappa, vet jag ingen som skulle kunnat göra någonting dylikt eller som jag skulle kunnat förmå mig att mottaga det utav. Han har inte blott betalt mina skulder utan han har gjort det i mitt namn, som du ser, för att skona mig så mycket som möjligt.“
„Jag ser det; det är honom likt; och jag tänker han måste känna sig bra lycklig att ha varit i stånd att göra någonting sådant.“
„Det är verkligen en ofantlig lättnad för mig, ty några av mina björnar skulle aldrig givit sig ro, förrän jag tiggt, lånat eller
