upwändt deruti, strör mjöl och salt samt slår smält smör deröfwer, lägger glöd öfwer och under, och låter honom stekas hastigt. Då man med en knif försökt, om den är genomstekt, som förr wid stekning är omrördt, slår man litet watten eller mjölk i pannan och låter fräsa, samt skakar wäl om. Denna steken gifwer ej spettsteken efter i saftfullhet och smak, allenast den skötes rätt. Det går och mycket fortare, at få den färdig, men går ej an med många på en gång, ty pannan får ej wara större än at fogeln fyller henne. Tre hjerpar kunna likwäl ligga jämte hwarannan.
Fisk.
Har äfwen en fin spiritus, ty måste han warsamt skötas om den skal blifwa i behåll. Wil man äta fisk i sin rätta smak, måste man undwika at skölja honom, då nemligen när han slaktas lefwande; men torka honom med en handduk så fort han rensas, som ej är mycket beswär så länge han ej kommit åt något watten; ty då blir han snart torr och ren; men altid slemmig, om man twättade honom i aldrig så många watten, då han til slut mister alt det läckra hwarmed naturen försett honom.
Gädda.
Bör slaktas med et sting i stjerten, så snart hon kommer up utur watnet, och är som färsk, bäst til smaken då hon skäres up i buken, skårras djupt i ryggen och böjes i krom med stjerten i munnen, wändes med ryggen ned åt fatbottnen och slås öfwer med ätticka et par timmar för än hon kokas, i mycket kort spa, hwaruti man saltar medan det är kalt, som bör ske med all färsk fisk; och då det