lärer ej någon wilja byta denna rätten emot något slags sylt. Af torra åkerbär kan göras det samma.
Torra Blåbär.
Utgöra en både hälsosam och smaklig soppa, och om man wil göra henne fullkomligt god, lägges dertil en liten göppen torra hallon eller åkerbär. Torra blåbär kokade til mos utgöra en behagligare sallat än torra njupon, smaka äfwen bättre än desse, då de utbredas på hwetebröds skifwor til en rätt. Odon eller swalbär kunna likaledes torkas, och äro både til färg och smak mycket goda både til soppor, cremer, mos och kakor.
Lingon.
Äro almänt kände både för sin nytta och smak, och som de låta föra sig, har bonden förstått at göra en handelswara af dem.
Några torde weta den konsten at förwälla dem i upkokadt watten innan de syltas, hwilket borttager den fräna syran, och gör dem med mindre sött, mera behagliga, allenast de få med sirapen koka så länge til des de börja glittra och se fyllda ut, då man i fall af för kort spa til slut, slår et par slefwar på dem af den första lagen som man silat dem utur; men den samma lagen lärer ingen förstå sig på at begagna sig utaf, ehuru densamma i köket aldeles gör skäl för Pontak.
Uti en stor malm- eller stengryta kokar man up watten, och när bären äro rensade låter man deruti soden löpa öfwer dem, men silar dem fort up igenom et stendurchslag, och då alla bären efter hand äro i detta spadet förwälde, slår man dit alla blöta som blifwit utränsade och låter dem koka sönder, silar sedan altsammans igenom en hårsil, trycker
