slutet. Knekten hemtade tjufvens venstra hand, pigan hemtade ett stycke af fårets tunga, och båda gemensamt refvo ögonen ut på den arma katten, Sedan lade de alltsammans på tallricken i stället för det, som blifvit uppätet.
Om morgon lemnade pigan tallricken till värden och han lemnade den till de tre kirurgerna. Hvarken han eller de blefvo varse, att ett ombyte hade skett. Kirurgerna smorde sina sår och de framburna lemmarne med en salfva, som de kallade «himlasalfvan», och gjorde sig helbregda igen. Derpå bekostade värden en ståtlig frukost, hvarvid vankades mycket vin. Slutligen lyfte de tre kirurgerna sina renslar på ryggen, togo afsked af värden och gåfvo sig ut att vandra.
När de hade vandrat en fjerdingsväg eller två, yttrade Christian eller den, som hade fått kattögonen: det är för underligt, att vägen skall vara så full af råttor och möss. Se bara, huru muntert de dansa kring våra fötter! — Adolf svarade: icke ser jag några råttor och möss. Finns här något, som dansar, så är det säkert frukostvinet, som dansar i ditt eget hufvud. — Du misstar dig, sade Christian; jag är icke det minsta rusig. — När de åter hade vandrat en fjerdingsväg eller två, sade Benjamin eller den, som fått ett stycke af fårtungan: nej, nu kan jag ej
