hålla mig längre. Bä, mina bröder, bä! Det må synas eder huru löjligt som helst, men jag kan omöjligt låta bli att bräka. Bä, mine käraste bröder, bä! — Det är bra besynnerligt, sade Adolf, att frukosten kunnat hafva en sådan verkan på eder. Den ene ser råttor dansa omkring sig, den andra börjar bräka och det efter flera timmars förlopp. Jag deremot, som druckit lika mycket, som j, känner mig icke alls yr i hufvudet. — Du misstar dig, sade Benjamin, om du tror, att jag är rusig. Vinet är icke skuld till att jag bräker så gerna; bäl — När de ånyo hade vandrat en fjerdingsväg eller två, kommo de till en trägård, der åtskilliga trän, som buro de skönaste frukter, utsträckte sina grenar öfver det låga staketet. Genast började Adolf eller den, som fått tjufhanden, att plåcka äpplen och päron och stoppa fickorna fulla. Då sade Christian: hvad kommer åt dig, bror Adolf, att du stjäl? Är det frukostvinet, som grasserar i fingrarna på dig? Och om du ändtligen skall stjäla, hvarför stjäl du med venstra handen, i stället för den högra, som dock är mycket beqvämare till alla menskliga göromål? — Det kommer sig deraf, sade Adolf, att jag i venstra handen känner en oemotståndlig retelse, men allsingen i den högra. Mina
