sqvalp, eller eklöfvens sus, eller bokens innehåll, eller digestionsprocessen, eller allt detta tillsammans, som vållade att jag blef sömnig? Nog af, jag inslumrade, och när jag omsider vaknat och stod i begrepp att återvända hem, kände jag att någonting iskallt ringlade sig i underlifvet. Men som denna känsla ej var förknippad med smärta eller obehag, brydde jag mig föga derom, utan spatserade lugnt framåt. — N.B. Allt detta drömde jag. — På en spång, som ledde öfver ett smalt sund af sjön, mötte jag socknens hedervärde dödgräfvare, och oss emellan uppstod följande samtal.
Dödgräfvaren: Guds fred! Hur står till?
Undertecknad: Gud signe! Jag mår bra; men jag låg nyss och tog mig en middagslur deruppe i ängen, och när jag vaknade, tyckte jag att någonting iskallt ringlade sig i underlifvet, och det tycker jag ännu.
Dödgräfvaren: det har krupit en orm in i herrn.
Undertecknad: prat! vidskepelse! bondskråck!
Dödgräfvaren: alldeles icke! Jag råder herrn att genast efter sin hemkomst sätta sig ned och gapa öfver en mjölkbytta. Då känner ormen lukten af mjölken och kommer upp för att dricka; ty ormar — skall herrn veta — tycka mycket om mjölk. Men passa på och sätt locket på
