118
Lilla samvetet Fann för godt att rymma fältet, och jag fick sedan gå ostörd till sängs. Djupt och länge sof jag, ja långt in på andra förmiddagen, och skulle sannolikt sofvit till middagen, om jag ej blifvit väckt af en ohygglig dröm. Du torde hafva märkt, att de föreställningar, dem man bortvisar eller undantränger, medan man befinner sig i vaket tillstånd, äro just de, som företrädesvis återkomma, då man sofver och drömmer. Detta fenomen kan — i brist på bättre förklaring — förklaras så, att alla föreställningar hålla sig för lika goda, hvadan en och hvar af dem vill, förr eller senare, taga ut sin rätt. Den föreställning, som tillförene undanträngd, nu kom tillbaka i min dröm, var ormen — nemligen ormen, som jag såg i backen vid Malforss. Den kom tillbaka — sade jag — men i så fantastisk gestalt och under så förändrade omständigheter, att det fordras hela min — och kanske, till förstärkning, äfven din — skarpsinnighet till att igenkänna honom för en och samme.
Jag drömde mig tillbaka till mina studentår, och att jag vistades hemma hos mina föräldrar öfver sommaren. En dag, efter slutadt middagsmål, tog jag en bok i handen och gick ut i en närbelägen äng och lade mig i gröngräset att läsa under en ek vid sjöstranden. Var det böljornas
