Sida:En liten lustresa.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
125

inne att sluta beskrifningen på denna. — Lef'vël, min bäste W. von B. Måtte du alltid florera! Måtte din skugga bli allt längre och längre — äfvensom något smalare! Måtte din lyra ljuda af allt renare och gladare toner! Men då du spe­lar derpå, så glöm ej att vända ryggen åt all­mänheten; ty ser du det platta bifallsgrinet, så blir du rasande och krossar — för att nyttja ett uttryck af vår aflidne vän Vitalis — »lyran mot berget Parnassus med samma känslor, som fordomdags Moses, Herrans tjenare, dängde sina lag­taflor i Sinai berg.»

Lef väl och glöm mig ej!





STOCKHOLM, 1848.
P. A. NORSTEDT & SÖNER.
Kongl. Boktryckare.