12
jag mig att hopsummera värdet af mina tillhörigheter. Ack! det steg ej, äfven efter inköpspris beräknadt, till mera än 249 R:dr och 36 sk. Himmel och helvete! ropade jag då — ty jag är en grobian, som aldrig väger mina ut tryck — skall en lumpen tolfskilling hindra mig från utöfningen af den heligaste, den oförytterligaste rättighet!
Då nalkades minnets genius min bädd, rörde sakta vid mina lockar och hviskade: du har glömt att räkna stöfvelknekten; räkna äfven honom, så har du summan full.
Derföre, vördnadsvärde herr stöfvelknekt! —
som kostar mig tolf skillingar — derföre står
jag nu här och orerar och complimenterar och
kallar dig för herre och vördnadsvärd. Mindre
kan jag väl icke göra, enär det är du allena,
som räddar mig från nesan att uteslutas ur
samhället och menskligheten. Du allena! Ty vore jag
vis som Salomo, ädel som Saladin, tapper som
Richard Lejonhjerta, o. s. v., så skulle dock allt
detta tillsammantaget ej kunna göra mig till
menniska och medborgare. Men det kan du,
vördnadsvärde herr stöfvelknekt, som kostar mig tolf
skillingar! Ära vare dig, ära vare det
högsinnade det djuptänkande constitutionsutskottet!
Dixi!«