Sida:En liten lustresa.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
17

väl theoretiskt erkände, men stundom brukade praktiskt uraktlåta för beqvämlighets skull.

Hur är det fatt, lille Anton? — frågade jag. Anton svarade: aei — Fidella, den gemena rackan, har — ouy — bitit begge benen af min dansmästare — åäö.

Kanhända, sade jag, har dansmästare» varit obeskedlig emot Fidella?

Anton svarade: aei — han sparkade henne på nosen och — ouy

Ja, det är ju, som jag alltid har sagt, in­föll jag. Piruettenfelt dansar visserligen rätt bra; men karlen har hvarken moral eller christendom.

Anton svarade: aei — han rådde icke för att — ouy — han sparkade henne; ty det var jag, som ryckte på tråden — åäö.

De båda kamraternas missöden rörde mitt medlidsamma hjerta. Jag beslöt att genast lyfta sor­gens börda från Antons skuldror och göra ett par nya bon åt Piruettenfelt, hvilken, såsom dans­mästare betraktad, svårligen kunde vara sådana förutan. Tid hade jag ju, åtminstone tills madam-disputationen började. Gif dig tillfreds, bror An­ton! — sade jag. Skadan skall snart bli afhjelpt. Och åtföljd af Anton, som aftorkade sina tårar,


2