Sida:En liten lustresa.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Puh! sade jag, när jag hunnit utom Humlebergstullen, der ingen humle växer, inget berg finnes och ingen tull erlägges. Puh! sade jag, när jag hunnit förbi stadens pâle, en af rättvisans grund­pelare, hvarest man spöar dem, som stulit min­dre än tusen riksdaler. Puh! sade jag, när jag hunnit förbi logarna. Sådana byggnader finnas till stor myckenhet utanför stadens alla tullar och äro ett slags skyltar, hvilka med rö­rande upprigtighet annoncera, att staden hufvudsakligen lefver af landtbruk.

I dessa trenne »puh!» uttömde jag de sista portionerna småstadsluft, som fanns i mina lun­gor, insöp en god portion landtluft i stället och tackade min Gud för det jag var på landet.

Häraf bör du ej draga den slutsatsen, att jag finner Linköping tråkigt. Tvärtom! Linköping är lilla Stockholm, och Stockholm är lilla Paris, och Paris är lilla himmelriket. Hur kan det vara annat än roligt i Linköping? Men jag föredrager landet framför alla städer i verlden. Kanske