Kom så gerna ombord i vår hökärra, sade
åldermannen. Godt rum finnes der för oss alla,
och skulle du och mina långskankade pojkar
också sammanfläta benen ända till förvexling, kan
nog jag med ett par käpprapp ställa i hast så
till, att hvar och en återfinner sina. Följ oss till
Malforss, ät der middag med oss och gack sedan
till Orphei Vänner eller hvart sjutton dj—
Jag ämnar dröja vid Wreta Kloster för att bese kyrkan och kungagrafvarna, svarade jag.
Hvad sjutton dj— skall du i det gamla nästet? — ropade åldermannen. Likaså gerna skulle jag vilja trefva mig fram på krokvägarna i ett maskstunget äpple.
Jag har helt nyss — svarade jag — ja knappast för tio minuter sedan, fått i mitt hufvud, att jag borde begagna tillfället och bese Wreta Kloster. Vore jag ej en väderhane, om jag nu redan ändrade föresats?
Nå så kom efter då till fots, efter du ej vill åka, sade åldermannen. Men skynda dig; ty annars äta jag och pojkarna upp alltsamman. Ta mej sjutton dj—, göra vi icke!
Eh bien! jag skall komma efter och taga min middag med dig, svarade jag. Och nu farväl!
Hökärran, med min ålderman och hans följeslagare, rullade bort i en sky af damm. Hans
