Sida:En liten lustresa.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

54

sâ bör den visst fâ heta vetenskap och derjemte hlifva af stor social betydelse. Man kan då un­dersöka de nyfödda barnens hufvudskålar och — derest resultatet utfaller mindre fördelaktigt — med godt samvete hänga ungarna, långt innan de hunnit begå de brott, som förtjena galgen. Att samhället dervid skall vinna ofantligt, ligger i öppen dager.

Dödskallen lades tillbaka på sin plats, och vi begåfvo oss till en annan kungagraf.

Här, sade klockaren, ligger Sune Sijk, väl icke en kung, men en herre af kungaslägt och förmäld med en kungadotter, prinsessan Helena. Denna, som af sin fader, Sverker den unge, var insatt till nunna här i klostret, bortröfvades derifrån på ett mycket eget sätt. Sune och hans följeslagare, klädda i hvita kläder, infunno sig en morgon vid klosterporten, klappade på och sade sig vara englar, nedkomna från himlen, för att dithemta den fromma systren Helena. Portvakterskan, som var en enfaldig menniska — hon kunde ej skilja mellan englar och benglar — släppte dem in; hvarefter de genast annammade prinsessan, redo med henne sin kos och förde henne, icke just till himlen, men till ett ställe, måhända likaså saligt, nemligen brudgemaket.