kommit på Hamletska betraktelser, derest ej klockaren yttrat några ord, som gåfvo mina tankar en annan rigtning.
Här var en gång, sade klockaren, en professor, som också stod och betraktade den der dödskallen; och när han en stund betraktat den, yttrade han: Kung Inge måtte hafva varit en mycket beskedlig karl.
Den professorn, tänkte jag för mig sjelf, måtte hafva varit frenolog och — liksom alla frenologer — »en mycket beskedlig karl».
Frenologi börjar blifva på modet. Förmodligen har du, så väl som jag, hos åtskilliga af våra bekanta blifvit hugnad med åsynen af ett gipshufvud, hvars hela cranium varit öfversålladt med ringformiga inskärningar och dessa märkta med siffror. Bredvid hufvudet har legat en liten bok, der den vettgirige kunnat inhemta, huru t. ex. upphöjningen inom ringen med siffran 19 vore tjuf-organet, inom ringen med siffran 12 musikanlaget, inom ringen med siffran 7 lokalsinnet o. s. v.
Nu frågas: är frenologi en vetenskap eller icke? Jag svarar: det är ännu för tidigt att yttra sig derom. Men skulle den framdeles lyckas att bevisa, det ett nödvändigt — icke ett tillfälligt — sammanhang eger rum emellan menniskans handlingar och hjernans såkallade organer,
