stamenti utsätter, hos honom sig infinna för att afhöra testamentet och sedan gråta. — §. 4. Gråtandet bör ske inom första halftimman, sedan testamentet blifvit med hög och tydlig stämma uppläst. — §. 5. Exsecutor testamenti tillser, att arfvingarna gråta ärligt och icke med pepparrot eller andra illistiga medel låcka tårarna ur sina ögon, — §. 6. Han tillser äfvenledes, att de gråta inom första halftimmen; ty gråta de först inom andra, så sker det troligen blott af förargelse öfver att de ej kunnat gråta inom första. — §. 7. Den arfvinge, som gråter först, får halfva egendomen; den, som gråter dernäst, får en fjerdedel; den, som gråter dernäst, får en åttondedel o. s. v. Den, som ej gråter, vare arflös. — §. 8. All egendom, som arfvingarna ej mäkta gråta sig till, skall skiftas i lika delar och tillfalla de vittnen, som edligen intygat, att jag, då testamentet upprättades, hade icke blott fri vilja, utan äfven — och i synnerhet — sundt förnuft. — §. 9. Dock skall dessförinnan afdragas till arfvode åt exsecutor testamenti en summa penningar, stor &c. &c. — Nog skulle medvetandet af att hafva gjort ett sådant testamente vederqvicka mig betydligt under min dödskamp.
Men jag är långt ifrån millionär och af testamentet blir således intet. I stället för dylikt
