92
ifrån de kommo och hvart de ärnade sig. De svarade då: vi äro tre bröder och heta Adolf, Benjamin och Christian. Vi komma från ett utländskt, långt bort beläget universitet, der vi i tre års tid studerat kirurgi, och ärna oss nu tillbaka till fäderneslandet för att utöfva vår konst. Värden, som var en ostuderad man, frågade vidare: hvad är kirurgi för slag? Den ene af kirurgerna, som alla tre hunnit dricka sig muntra af vinet, svarade då: det är konsten att skära handen af armen på folk; eller att skära tungan ur halsen på folk, sade den andra kirurgen; eller att skära ögonen ur skallen på folk, sade den tredje kirurgen. — Kors, sade värden, att man behöfver vistas utrikes, och det i tre hela år, för att få lära en så simpel konst! Jag har hittills trott, att den mycket väl kunde inhemtas hemma och på långt kortare tid. — Kirurgien, sade då den ene kirurgen, består icke endast i konsten att skära bort hand, tunga och ögon, utan äfven i konsten att sätta dit dem igen, så att den, som undergått operationen, blir lika helbregda, som förut. Har ni lust, herr värd, att låta oss göra ett försök med er? — Värden svarade: först skulle jag vilja se herrarna göra ett försök med sig sjelfva. Om den ene af eder i afton skär bort sin hand, den andre sin tunga,
