Orre någonsin funnits till; men har han det, så har han säkert varit en mycket nådig kung, han som alla andra kungar.
Ja, Gud skall veta, att de äro nådiga, tänkte jag för mig sjelf. Allt, hvad de säga och göra, det säga och göra de i nåder; och få de ondt i magen, så få de det i nåder. Högt sade jag: fortsätt Måsse!
Han svarade skrattande: jag har ej längre hunnit, än att jag gerna kan börja på nytt igen. — Derpå berättade han följande saga, hvilken vi vilje kalla: De tre kirurgernas äfventyr. Jag återgifver den med Måsses egna ord, så vidt jag kan påminna mig dem.
För många många hundra år sedan, i kung Orres tid, hände sig en afton, att tre unga män, som voro fremlingar och klädda på utländskt sätt, ankommo till värdshuset i en småstad. De ropade på värden, som infann sig och frågade, hvad de befallde. Vi vilje hafva husrum här öfver natten, svarade de; men innan det blir sofdags, vilje vi dricka ett och annat glas vin. Värden ledsagade dem då till stora gästrummet, der de lyfte af sig sina renslar och slogo sig ned vid ett bord. Vin framsattes, de unga männen läto sig väl smaka och glas tömdes på glas. Efter en stund frågade värden dem, hvilka de voro, hvar-
