sågo vi ofantliga boskapshjordar och generalen har här två qvadratmil land. Fordom användes inemot tre hundra män på detta gods och de trotsade indianernas alla anfall.
Den 19 september. — Vi foro genom Guardia del Monte. Detta är en liten, nätt stad med åtskils liggande hus, samt många trädgårdar fulla med aprikos- och qvittenträd. Slätten liknade här den omkring Buenos Aires, i det gräsmattan var kort och ljusgrön, med ruggar af klöfver och tistlar, samt med biscacha-hålor. Jag förvånades mycket öfver den plötsliga förändringen i landets utseende, sedan vi farit öfver Salado. Från groft gräs kommo vi till en matta af fin grönska. Jag tillskref detta först någon förändring i markens beskaffenhet, men invånarne försäkrade mig att här liksom i Banda Oriental, der det var stor skilnad emellan landet rundtomkring Monte Video och Colonia del Sagramentos glest befolkade savanner, hela företeelsen kunde tillskrifvas den orsaken, att boskapen der betade oeh gödde marken. Alldeles samma förhållande har man iakttagit på Nordamerikas prairier, der mellan fem och sex fot högt groft gräs förvandlas till vanligt betesgräs, när det afbetas af boskapen. Jag är icke tillräckligt botanist för att säga, om förändringen här beror på införandet af nya arter, på en förändring i tillväxten af desamma eller på någon skiljaktighet i arternas inbördes mängd. Azara har äfven med förvåning iakttagit denna förändring. Han är likaledes mycket förvånad öfver den plötsliga förekomsten på kanten af alla vägar, som leda till någon nyuppförd hydda, af växter som icke finnas i grannskapet. På ett annat ställe säger han: ”Dessa vilda hästar hafva den vanan att föredraga vägarne och vägkanterna för att der afbörda sig sina exkrementer, hvilka man finner högtals på dessa ställen”. Förklarar detta icke till en del denna omständighet? Vi hafva på detta sätt sträckor af rikt gödsladt land, som tjena till förbindelseleder tvärtöfver vidsträckta områden.
Vid Guardia finna vi den sydliga gränsen för två europeiska växter, hvilka nu blifvit ytterst allmänna. Fenkål betäcker i stor ymnighet dikesvallarne i granskapet af Buenos Aires, Monte Video och andra städer. Men kardon-kronärtskockan (Cynara cardunculus[1]) har större utbredning, och förekommer under dessa
- ↑ M. A. d’Orbigny säger att både den spanska och den vanliga ärtskockan finnas vilda. Hooker har beskrifvit en varietet Cynara från denna del af Sydamerika under namnet ”inermis”. Han påstår att botanisterna nu allmänt äro ense om, att den spanska och den vanliga ärtskockan äro varieteter af samma växt. Jag kan tillägga att en förståndig landtbrukare försäkrade mig, att han i en öde trädgård hade sett några ärtskockor, som förvandlat sig till Cynara cardunculus. Hooker tror att Heads lifliga beskrifning på pampastisteln har afseende på Cynara cardunculus; men det är ett
