Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
108[kap. vii.
från buenos aires till s:a fé

SJUNDE KAPITLET.


FRÅN BUENOS AIRES TILL S:A FÉ.


Utflygt till S:a Fé. — Tistelruggar. — Biscachans lefnadsvanor. — Den lilla ugglan. — Saltvattens-strömmar. — Jemna slätter. — Mastodon. — S:a Fé. — Förändring i landskapet. — Geologi. — Tänder af en utdöd hästart. — Norra och södra Amerikas utdöda och nutida däggdjur. — Verkningar af stor torka. — Parana. — Jaguarens lefnadssätt. — Saxnäbben. — Kungsfiskaren, papegojan och saxstjerten. — Revolution. — Buenos Aires. — Styrelsens tillstånd.


Den 27 september. — På aftonen begaf jag mig af på en utflygt till S:a Fé, som är beläget vid Paranas stränder nära femtio mil från Buenos Aires. Vägarne i grannskapet af staden voro efter det regniga vädret utomordentligt dåliga. Jag skulle aldrig hafva ansett det möjligt för en oxvagn att släpa sig fram på dem; men huru det gick, så bar det af med en fart af ungefär en sjettedels mil i timmen, medan en person gick förut för att utse den riktning, som lemnade bästa utsigten att kunna komma fram. Oxarne voro förfärligt uttröttade. Det är ett stort misstag att tro, det djurens lidanden tilltaga i samma förhållande som vägarne förbättras och hastigheten i farten ökas. Vi foro förbi en rad vagnar och en skock oxar på deras väg till Mendoza. Afståndet utgör omkring 380 mil och resan fullbordas vanligen på femtio dagar. Dessa vagnar äro mycket långa, smala och täckta med rör med endast två hjul, hvilkas tvärmått ibland går ända till tio fot. De dragas af sex oxar, hvilka pådrifvas medelst en åtminstone tjugo fot lång pik. Denna är fästad vid taket inuti vagnen. För de närmast hjulen gående oxarne har man en mindre lans och för det mellersta paret framskjuter en spets i rät vinkel från midten af den längsta. Hela anstalten såg ut ungefär som ett krigsredskap.

Den 28 september. — Vi reste genom den lilla staden Luxan, der en träbro går öfver floden, en mycket ovanlig beqvämlighet i detta land. Vi foro äfven genom Areco. Slätterna tycktes vara vågräta, men de voro det icke i verkligheten; ty på åtskilliga ställen var synranden långt aflägsen. Landtgårdarne ligga här långt från hvarandra, ty här är det knapt om godt bete, emedan landet är öfvervuxet antingen af ett slags skarp klöfver eller med den stora tisteln. Den senare af dem var vid denna årstid till två tredjedelar utvuxen. På somliga ställen nådde den till hästryggen, men på andra åter hade den ännu ej skjutit upp och der var