SJUNDE KAPITLET.
Utflygt till S:a Fé. — Tistelruggar. — Biscachans lefnadsvanor. — Den lilla ugglan. — Saltvattens-strömmar. — Jemna slätter. — Mastodon. — S:a Fé. — Förändring i landskapet. — Geologi. — Tänder af en utdöd hästart. — Norra och södra Amerikas utdöda och nutida däggdjur. — Verkningar af stor torka. — Parana. — Jaguarens lefnadssätt. — Saxnäbben. — Kungsfiskaren, papegojan och saxstjerten. — Revolution. — Buenos Aires. — Styrelsens tillstånd.
Den 27 september. — På aftonen begaf jag mig af på en
utflygt till S:a Fé, som är beläget vid Paranas stränder nära femtio
mil från Buenos Aires. Vägarne i grannskapet af staden voro
efter det regniga vädret utomordentligt dåliga. Jag skulle aldrig
hafva ansett det möjligt för en oxvagn att släpa sig fram på dem;
men huru det gick, så bar det af med en fart af ungefär en
sjettedels mil i timmen, medan en person gick förut för att utse den
riktning, som lemnade bästa utsigten att kunna komma fram.
Oxarne voro förfärligt uttröttade. Det är ett stort misstag
att tro, det djurens lidanden tilltaga i samma förhållande som
vägarne förbättras och hastigheten i farten ökas. Vi foro förbi
en rad vagnar och en skock oxar på deras väg till Mendoza.
Afståndet utgör omkring 380 mil och resan fullbordas vanligen
på femtio dagar. Dessa vagnar äro mycket långa, smala och täckta
med rör med endast två hjul, hvilkas tvärmått ibland går ända
till tio fot. De dragas af sex oxar, hvilka pådrifvas medelst en
åtminstone tjugo fot lång pik. Denna är fästad vid taket inuti
vagnen. För de närmast hjulen gående oxarne har man en mindre
lans och för det mellersta paret framskjuter en spets i rät vinkel
från midten af den längsta. Hela anstalten såg ut ungefär som ett
krigsredskap.
Den 28 september. — Vi reste genom den lilla staden Luxan, der en träbro går öfver floden, en mycket ovanlig beqvämlighet i detta land. Vi foro äfven genom Areco. Slätterna tycktes vara vågräta, men de voro det icke i verkligheten; ty på åtskilliga ställen var synranden långt aflägsen. Landtgårdarne ligga här långt från hvarandra, ty här är det knapt om godt bete, emedan landet är öfvervuxet antingen af ett slags skarp klöfver eller med den stora tisteln. Den senare af dem var vid denna årstid till två tredjedelar utvuxen. På somliga ställen nådde den till hästryggen, men på andra åter hade den ännu ej skjutit upp och der var
