Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
120[kap. vii.
saxnäbben.

förmodar att det icke kunde hafva varit mindre än femtio, alla ifrigt sugande.

Den 15 oktober. — Vi gingo till segel och foro förbi Punta Gorda, der det finnes ett nybygge af fredliga indianer från provinsen Missiones. Vi seglade snabbt ned för strömmen, men innan solnedgången lade vi bi i en smal gren af floden, af enfaldig farhåga för dåligt väder. Jag tog båten och rodde ett stycke upp för denna arm, som var mycket trång, slingrande och djup. På ömse sidor reste sig en trettio till fyrtio fot hög vägg, bildad af träd, hopflätade med slingerväxter, hvilket gaf kanalen en särdeles dyster anblick. Jag såg här en mycket ovanlig fågel, saxnäbben (Rhynchops nigra). Den har korta ben, simfötter, ytterst långspetsiga vingar och är ungefär så stor som en tärna. Näbben är hoptryckt från sidorna, d. v. s. i ett plan som går i rät vinkel

En naturforskares resa omkring jorden illustration sida 120.png

med skedgåsens eller andens. Den är flat och spänstig, som en pappersknif af elfenben och den undre käken är, helt olika med hvarje annan fågels, en och half tum längre än den öfre. I en sjö nära Maldonado, från hvilken vattnet nästan blifvit aftappadt och hvilken följaktligen var uppfyld med småfisk, såg jag åtskilliga af dessa fåglar, vanligen i små flockar, snabbt flyga fram och tillbaka tätt invid vattenytan, hvarvid de höllo näbbarne vidöppna och den undre käken halft nedsänkt i vattnet, sålunda liksom fårande dess yta under sin flygt. Vattnet var alldeles lugnt och det såg rätt eget ut när i en sådan flock hvarje fågel lemnade sitt smala kölvatten bakom sig på den spegellika ytan. Under sin flygt svängde de sig ofta om med yttersta hastighet och förstodo att behändigt med sin undre käk upphemta små fiskar, hvilka fasthöllos af den öfre och kortare hälften af deras saxlika näbb. Detta såg jag ofta upprepas, då de liksom svalorna fortforo att flyga fram och tillbaka tätt framför mig. När de stundtals lemnade vattenytan, var deras flygt orolig, oregelbunden och snabb, och de uppgåfvo då högljudda, sträfva skrik. När dessa fåglar fiska, är den fördel de hafva af sina långa vingtäckfjedrar uppenbar, i det de hålla vingarne torra. När de äro sålunda sysselsatta,