Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
122[kap. vii.
rio parana.

hans sätt att föra vingarne en karrikerad likhet med den vanliga svalan. Han förmår vända sig mycket hastigt i luften och när han gör det, så öppnar och tillsluter han sin stjert, än i horisontel riktning eller åt sidorna, än i vertikal, alldeles som en sax.

Den 16 oktober. — Några mil nedanför Rozario begränsas Paranas vestra strand af lodräta klippor, hvilka sträcka sig i en lång linie bortom San Nicolas, till följe hvaraf den mera liknar en hafskust än stranden af en sötvattensflod. Hvad som mycket förringar landskapets skönhet vid Parana, är att flodens vatten är mycket grumligt till följe af den lösa beskaffenheten af dess stränder. Uruguay, som rinner genom ett granitland, är mycket klarare och der de begge floderna förena sig vid öfre ändan af La Plata, kan man länge urskilja deras vatten på dessas svarta och röda färg. Emedan vinden mot aftonen icke var riktigt god, förtöjde vi oss som vanligt genast och påföljande dagen, då det blåste nästan väl friskt, ehuru med gynnsam ström, var skepparen allt för trög att tänka på att begifva sig af. I Bajada beskrefs han för mig såsom en ”hombre muy aflicto” en jemmerlig sölare; men så bar han också alla dröjsmål med beundransvärdt tålamod. Han var en gammal spanjor och hade många år varit här i landet. Han förklarade sig hysa mycken kärlek för engelsmän, men påstod käckt att slaget vid Trafalgar endast vunnits derigenom, att alla de spanska kaptenerna hade blifvit köpta af fienden och att den enda verkligen tappra bragd på någondera sidan var den, som utfördes af spanska amiralen. Det föreföll mig såsom ganska betecknande, att denne man skulle föredraga, att hans landsmän ansågos för de värsta förrädare, än för oskickliga eller fega.

Den 18 och 19 oktober. — Vi fortforo att långsamt segla utför den ståtliga floden, hvarvid likväl strömmen var oss till föga hjelp. Vi mötte under vår nedfärd endast få fartyg. En så stor naturens gåfva, som en dylik förbindelseled, tyckes här vara egensinnigt bortkastad, en flod, på hvilken fartyg kunde segla från ett tempereradt land, hvilket i lika öfverraskande grad är rikt på vissa alster som fattigt på andra, till ett annat med tropiskt luftstreck och en jordmån, hvilken enligt den bäste bedömare, Bonpland, kanske ej på någon del af jorden har sin make i bördighet. Huru annorlunda skulle icke denna flods utseende hafva varit, om engelska nybyggare af en lycklig tillfällighet varit de som först hade seglat uppför La Plata! Hvilka ståtliga städer skulle icke då hafva intagit dess stränder! Till Paraguays diktators, Francias död, måste dessa begge länder förblifva åtskilda, såsom om de voro belägna på motsatta sidor af jordklotet; och när den gamle, blodtörstige tyrannen har gått bort till sin långa räkenskap, kommer Paraguay att