Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
138[kap. viii.
banda oriental och patagonien.

lättja. I Mercedes frågade jag två karlar, hvarföre de icke arbetade. Den ene svarade allvarsamt, att dagarne voro för långa och den andra, att han var för fattig. Mängden af hästar och den ymniga tillgången på föda äro ett förderf för all idoghet. Dessutom gifves det så många helgdagar, och så kan ingenting lyckas, om det icke börjas när månen är i ny, så att halfva månaden går förlorad af dessa båda orsaker.

Polisen och lagskipningen äro fullkomligt odugliga. Om en man som är fattig begår mord och gripes, så sättes han i fängelse eller måhända skjutes han; men om han är rik och har vänner, så kan han vara trygg för att saken icke får några svåra följder. Det är besynnerligt att landets aktningsvärdaste invånare utan undantag hjelpa mördare att undkomma, liksom trodde de att brottslingen förbrutit sig mot styrelsen och icke mot folket. En resande har icke något annat skydd än sina skjutvapen och det är förnämligast det allmänna bruket att bära sådana på sig, som gör att röfverier icke äro ännu talrikare.

De i städerna boende och mera bildade klassernas karakter är, ehuru kanske i något mindre grad, delaktig af gauchons goda sidor, men jag fruktar att den är fläckad af många laster, hvarifrån han är fri. Sinnlighet, förakt för all religion och den gröfsta besticklighet äro långt ifrån ovanliga. Nästan hvarje embetsman kan mutas. Postförvaltaren sålde falska frisedlar. Guvernören och förste ministern voro öppet i komplott för att plundra staten. Rättvisa väntades knappast af någon, då guld kom med i spelet. Jag kände en engelsman, som gick till öfverdomaren (han berättade mig, att som han icke kände bruket på stället, så darrade han, när han kom in i rummet och sade: ”Herre, jag har kommit för att erbjuda er två hundra (pappers-) dollars (i värde motsvarande omkring nittio riksdaler), om ni innan en viss tid vill fängsla en person, som har bedragit mig. Jag vet att det är emot lagen, men min advokat (han namngaf denne) rådde mig att taga detta steg!” Öfverdomaren log bifallande, tackade honom och innan natten var den ifrågavarande personen i säkert förvar. Oaktadt denna fullkomliga brist på heder hos de styrande, och fastän landet är uppfyldt med klent aflönade, oroliga officerare, hoppas likväl folket att ett demokratiskt styrelsesätt skall kunna lyckas!

Då man först gör sitt inträde i dessa länders sällskapskretsar, är det ett par omständigheter, hvilka förefalla nykomlingen synnerligen anmärkningsvärda, nämligen det fina och värdiga sätt, som är rådande bland alla samhällsklasser, den förträffliga smak, som qvinnorna visa i sin klädsel och jemlikheten mellan alla klasser.