Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1833.]139
rio plata. — fjärilssvärmar.

I Rio Colorado brukade simpla krämare spisa middag med Rosas. Sonen till en major i Bahia Blanca vann sitt uppehälle med att förfärdiga papperscigarrer och då han ville åtfölja mig som vägvisare eller tjenare till Buenos Aires, satte hans fader sig deremot endast på grund af faran. Många officerare vid hären kunna hvarken läsa eller skrifva och likväl umgås de alla i sällskapslifvet såsom jemlikar. I Entre Rios bestod salan af blott sex representanter, af hvilka en höll en vanlig bod, utan att han tycktes mindre ansedd genom denna sysselsättning. Detta allt är likväl hvad man kunde vänta sig i ett ungt samhälle; men det oaktadt förefaller frånvaron af gentlemen till yrket, en engelsman såsom något besynnerligt.

När man talar om dessa länder, borde man alltid ihågkomma huru de blifvit uppfostrade af sin onaturliga moder Spanien och på det hela taget måhända hålla dem mera räkning för det som blifvit uträttadt, än tadla dem för det som brister. Det kan omöjligen betviflas att det stora frihetssinnet i dessa länder icke slutligen skall leda till goda resultater. Den allmänna fördragsamheten mot främmande religionsbekännare; den aktning man hyser för allt som kan befordra upplysningen; tryckfriheten; den beredvillighet, som man visar alla utlänningar och isynnerhet, såsom jag är skyldig att tillägga, alla som visa sig hafva den ringaste befattning med vetenskaperna, borde med tacksamhet erkännas af dem, som hafva besökt det spanska Sydamerika.

Den 6 december. — Beagle seglade nu från La Plata för att aldrig åter plöja dess gyttjiga vatten. Vår kosa stäldes till Port Desire på patagoniska kusten. Innan jag går vidare, vill jag här sammanställa några iakttagelser, som jag gjorde på hafvet.

Åtskilliga gånger, när vi voro några mil utanför Plataflodens mynning och vid andra tillfällen utanför norra Patagoniens stränder, omgåfvos vi af insekter. En afton, när vi voro omkring halfannan mil från San Blas-viken utbredde sig, så långt ögat kunde se, ofantliga massor af fjärilar, i skaror eller flockar af otaliga myriader. Äfven med kikarens tillhjelp var det omöjligt, att se någon punkt, som var fri från fjärilar. Sjömännen utropade att det ”snöade fjärilar”, och så såg det också verkligen ut. Flera arter funnos deribland, men hufvudmassan tillhörde en art, som var snarlik, men ej densamma som den vanliga europeiska Colias edusa. Några malfjärilar och steklar åtföljde fjärilarne och en vacker skalbagge (Calosoma) flög om bord. Denna skalbagge har vid andra tillfällen blifvit tagen långt ute på hafvet och detta är så mycket anmärkningsvärdare, som de flesta Carabider sällan eller aldrig flyga. Dagen hade varit vacker och lugn och den föregående likaledes,