Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
156[kap. ix.
s:ta cruz, patagonien och falklands-öarne.

NIONDE KAPITLET.


SANTA CRUZ, PATAGONIEN OCH FALKLANDS-ÖARNE.


Santa Cruz. — Resa uppför floden. — Indianer. — Ofantliga strömmar af basaltisk lava. — Stycken som ej hlifvit flyttade af floden. — Dalens urhålkning. — Kondorens lefnadsvanor. — Cordilleran. — Flyttblock af betydlig storlek. — Indianska qvarlefvor. — Återfärd till fartyget. — Falklands-öarne. — Vilda hästar, hornboskap och kaniner. — En varglik räf. — Eld uppgjord af ben. — Sätt att jaga vild hornboskap. — Geologi. — Stenströmmar. — Vilda naturuppträden. — Penguiner. — Gäss. — Doris ägg. — Sammansatta djur.


Den 13 april 1834. — Beagle ankrade innanför mynningen af S:ta Cruz. Denna flod är belägen tio mil söder om Port St. Julian. Under kapten Stokes’ sista resa begaf han sig fem mil uppför densamma, men nödgades då återvända af brist på lifsmedel; och man kände knappast något om denna stora flod, utom det som hade blifvit upptäckt vid nämde tillfälle. Kapten Fitz Roy beslöt derföre att följa dess lopp så långt, som tiden ville medgifva.

Den 18:e begåfvo tre hvalbåtar sig åstad med lifsmedel för tre veckor. Vårt sällskap bestod af tjugufem personer, en styrka som skulle varit tillräcklig att trotsa en här af indianer. Med en stark uppsjö och en vacker dag tillryggalade vi ett godt stycke väg, drucko snart det söta vattnet och voro om natten nästan utom tidvattnets inflytande.

Floden antog här en storlek och ett utseende, som knappast förminskades till och med på den högsta punkt, som vi sedan uppnådde. Den var vanligen från fyra till sex hundra alnar bred och i sin midt omkring sjutton fot djup. Strömmens hastighet, som utefter flodens hela lopp uppgår till ungefär en mil i timmen, är kanske det märkligaste draget i dess natur. Vattnet har en vacker blå färg, med en svag skiftning i mjölkhvitt, men är ej så genomskinligt, som man vid första anblicken skulle hafva väntat. Den flyter öfver en bädd af småstenar, lika dem, som bilda stranden och de omgifvande slätterna. Den strömmar i en slingrande fåra genom en dal, som i rak linie sträcker sig vesterut, och hvars bredd vexlar från en fjerdedels till halfannan mil. Dalen begränsas af trappformiga afsatser, hvilka på de flesta ställen höja sig öfver hvarandra till 500 fots höjd och på ett märkligt vis motsvara hvarandra på ömse sidor.