Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/166

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
158[kap. ix.
santa cruz, patagonien och falklands-öarne.

bäckar, som inföllo i den, voro lifvade af någon synnerligt bjertare grönska. Ofruktbarhetens förbannelse hvilar på landet, och vattnet, som rinner öfver en småstensbädd, delar samma förbannelse. Följaktligen är antalet af vattenfåglar mycket ringa, ty ingenting finnes till deras lifsuppehälle i denna ofruktbara flod.

Men så fattigt Patagonien än är i somliga afseenden, kan det dock uppvisa ett större förråd på små gnagare[1], än måhända något annat land på jorden. Åtskilliga råttarter utmärkas af sina stora tunna öron och en mycket fin pels. Dessa små djur svärma bland snåren i dalarne, der de under flera månader icke kunna få smaka en vattendroppe utom daggen. De tyckas alla vara kannibaler; ty så fort en råtta fångats i en af mina fällor uppåts han af de andra. En liten smärt räf, som likaledes är mycket talrik, hemtar sannolikt hela sitt lifsuppehälle af dessa små djur. Guanacon är här också i sitt hemland. Också voro hjordar af femtio till hundra ganska vanliga och såsom jag förut nämt, sågo vi en som måste hafva innehållit åtminstone femhundra. Puman med kondoren och andra asgamar i sitt följe, förföljer och lefver på dessa djur. Pumans spår sågos nästan öfverallt på flodens stränder och qvarlefvorna af åtskilliga guanacos, med afbruten hals och ben, visade huru de hade fått sin bane.

Den 24 april. — Likt forna tiders sjöfarande då de nalkades ett okändt land, spanade vi noga efter hvarje tecken till förändring, och helsade med glädje ett stycke drifved eller ett block af något urberg, liksom om vi hade sett en skog växande på Cordillerans sidor. Öfre delen af en tung molnbädd, som förblef nästan ständigt i samma riktning, var likväl det mest lofvande tecknet och visade sig också vara ett verkligt förebud. I början togo vi molnen för sjelfva bergen, i stället för att de voro massor af vattendunst, som förtätats af deras isiga spetsar.

Den 26 april. — Denna dag sågo vi en tydlig förändring i slätternas geologiska bygnad. Allt ifrån början af vår utfärd hade jag omsorgsfullt undersökt grusbottnen i floden och under de två senaste dagarne bemärkt närvaron af några små stenar af en mycket pipig basalt. Dessa tilltogo efterhand i antal och storlek, men intet stycke var så stort som ett menniskohufvud. Men denna morgon blefvo småstenarne af samma ehuru något tätare bergart, plötsligt talrika och efter en half timmes förlopp sågo vi på ett afstånd af ungefär en mil, den kantiga branten af en stor basaltplatå; och när vi kommo till dess fot funno vi

  1. Syriens öknar utmärkas enligt Volney af trädartade buskar, talrika råttor, gaseller och harar. I Patagonien ersätter guanacon gasellen och agutin haren.