sjuttio mil från den stora central-linien af sitt hemvist i Anderna. Längre söderut, bland de djerfva branterna vid öfre ändan af Port Desire, är kondoren icke ovanlig, dock besöka endast några få marodörer tillfälligtvis hafskusten. En klippsträcka vid mynningen af Santa Cruz besökes äfven af dessa fåglar, och omkring tretton mil uppåt floden, der dalens sidor äro bildade af branta basaltväggar, visar sig kondoren ånyo. Af dessa omständigheter vill det tyckas, som behöfde kondoren lodräta klippor. I Chile uppehålla de sig större delen af året i det nedre landet vid Stilla hafvets kuster och om natten sätta flera sig der att hvila i samma träd; men under försommaren draga de sig undan till de otillgängligaste delarne af den inre Cordilleran, för att der kläcka i ro.
Landtfolket i Chile berättade mig med afseende på kondorens fortplantning, att han icke bygger något slags bo, utan i november och december lägger två stora, hvita ägg på en naken klippafsats. Man säger att de unga kondorerna icke kunna flyga förr än efter ett års förlopp, och långt efteråt fortfara de att sofva om nätterna och jaga om dagarne tillsammans med sina föräldrar. De gamla fåglarne lefva vanligen i par. Men ibland basaltklipporna inne i landet vid Santa Cruz fann jag ett ställe, der de måste hålla till tjogtals. När man plötsligen kom till kanten af klippväggen, var det ett storartadt skådespel att se emellan tjugu och trettio af dessa stora fåglar tungt lyfta sig från sin hviloplats och sväfva bort i majestätiska kretsar. Att döma af den mängd spillning, som låg på klipporna, måste de länge hafva besökt denna klint, för att der hvila om natten och kläcka. Sedan de proppat sig fulla med kött af döda djur på de nedanföre belägna slätterna, begifva de sig tillbaka till dessa älsklingstillhåll, för att der smälta sin föda. Af dessa omständigheter måste man anse kondoren, liksom gallinazon, till en viss grad vara en sällskapligt lefvande fågel. I denna del af landet lefva de helt och hållet på guanacos, hvilka dött en naturlig död eller ock, såsom vanligare är fallet, blifvit dödade af puman. Af hvad jag såg i Patagonien, tror jag icke att de vanligtvis utsträcka sina dagliga utflygter långt ifrån sina regelbundna sofställen.
Ofta får man se kondoren på en stor höjd sväfva öfver en viss fläck i de behagfullaste kretsar. Jag är öfvertygad om att de stundom göra detta endast för sitt nöjes skull, men vid andra tillfällen åter, enligt den chileniske landtmannens utsago, för att gifva akt på ett döende djur eller på puman, som förtär sitt rof. Om kondorerna sänka sig och derefter plötsligt alla åter höja sig, så vet chilenaren att puman gjort ett utfall för att fördrifva
