Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1834.]163
kondorens lefnadsvanor.

derpå allt närmare och närmare till dess han slutligen vidrörde det med sin näbb, då han genast ursinnigt afslet papperet, och i det samma började hela raden söka slita sig lös och slå med vingarne. Under samma förhållanden skulle det hafva varit alldeles omöjligt att bedraga en hund. Bevisen för och emot gamarnes fina lukt väga temligen lika. Professor Owen har visat att kalkongamens (Cathartes aura) luktnerver äro starkt utvecklade; och vid den sammankomst då Owens afhandling föredrogs i Zoologiska Sällskapet, omnämdes det af en bland de närvarande, att han sett gamar i Vestindien vid två tillfällen sätta sig på taken till hus, der lik börjat öfvergå till förruttnelse, emedan begrafningen blifvit fördröjd. Vid detta tillfälle kunde de svårligen fått underrättelse genom sin syn. A andra sidan deremot, för att ej vidare anföra Audubons och mina egna rön, har mr. Bachman i Nordamerika gjort åtskilliga olikartade försök, som ådagalägga att hvarken kalkongamen (den art som Owen dissekerade) eller gallinazon finna sin föda genom lukten. Han betäckte stycken af i hög grad illaluktande kött med ett stycke tunt lärft och utlade köttbitar derpå. Dessa senare uppåto gamarne och förblefvo derefter lugnt stående med näbbarne inom en åttondels tum från den ruttna massan, utan att upptäcka den. En liten rispa gjordes i tyget och de upptäckte genast köttet. Tyget ersattes derefter med ett nytt stycke och kött lades å nyo på det och uppåts igen af gamarne, utan att de upptäckte den gömda massan, på hvilken de trampade. Dessa förhållanden intygades med sex personers underskrifter utom mr. Bachmans egen.

Ofta, när jag lagt mig ned för att hvila på de öppna slätterna och såg uppåt, har jag märkt gamar, som seglade genom luften på betydlig höjd. Der landet är slätt, tror jag icke, att en person, vare sig att han går eller rider, vanligen med någon uppmärksamhet betraktar en större rymd af himmeln än femton grader öfver horisonten. Om så är förhållandet och gamen flyger på en höjd af emellan 3—4000 fot, skulle, innan han kunde komma inom synhåll, afståndet till honom i rak linie från betraktarens öga uppgå till mera än en tredjedels mil. Skulle man icke då lätt kunna förbise honom? När ett djur dödas af en jägare i en enslig dal, månne han icke då hela tiden kan ofvanifrån öfvervakas af den skarpsynta fågeln? Och förkunnar icke det sätt, hvarpå han sänker sig, för alla gamar inom hela området att deras byte är nära till hands?

När kondorerna i en flock alltjemt kretsa omkring samma fläck, är deras flygt vacker, och jag kan aldrig erinra mig att jag någonsin sett en af dessa fåglar slå med vingarne, utom då