Den 1 mars 1833 äfvensom den 16 mars 1834 ankrade Beagle i Berkeley-sundet på östra Falklands-ön. Denna ögrupp är belägen under nästan samma breddgrad som mynningen af Magelhaens sund, och upptager en yta af fyratio geografiska mil i bredd och tjugu i längd och är således något större än halfva Irland. Sedan besittningen af dessa eländiga öar blifvit ombestridd af Frankrike, Spanien och England, lemnades de obebodda. Styrelsen i Buenos Aires sålde dem derefter till en enskild person, men begagnade dem det oaktadt till straffkoloni, likasom det forna spanska moderlandet hade gjort. England gjorde nu sina rättigheter gällande och bemäktigade sig dem; men den engelsman, som fått i uppdrag att värna flaggan, blef mördad, hvarföre en engelsk officer utsändes, men utan att understödjas af någon truppstyrka; och när vi anlände, funno vi honom som styresman öfver en befolkning, af hvilken nästan mer än hälften var bortrymda upprorsstiftare och mördare.
Skådeplatsen är värdig de uppträden, som uppförts på densamma. Ett vågformiga land, med ett ödsligt och ofruktbart utseende, är öfverallt betäckt med en torfartad mark och ett styft gräs af enformigt brun färg. Här och der genombryter en spets eller kam af grå qvarts den jemna ytan. Litet hvar har hört omtalas dessa trakters klimat, hvilket kan jemföras med det, som man har på 1—2,000 fots höjd på norra Wales berg, ehuru Falklandsboarne icke hafva så mycket sol och mindre köld, men mera blåst och regn[1].
Den 16:e. — Jag skall nu beskrifva en kort utflygt, som jag gjorde kring en del af denna ö. Om morgonen begaf jag mig åstad med sex hästar och två gauchos, hvilka senare voro just de rätta karlarne för mitt ändamål och väl vana att lita på sina egna resurser. Vädret var mycket blåsigt och kallt med häftiga hagelbyar; men det gick ändå rätt bra för oss, fastän, om jag undantager mina geologiska iakttagelser, ingenting kunde vara mindre intressant än vår färd denna dag; ty landet är oupphörligt samma vågformiga hedland, med ytan betäckt af ett ljusbrunt, vissnadt gräs och några få, mycket små buskar, hvilka alla sköto upp ur den mjuka marken. Här och der kunde man i dalarne få se en liten flock vildgäss och öfverallt var marken så lös, att
- ↑ Af de redogörelser, som offentliggjordes efter vår resa och i synnerhet på grund af några intressanta bref från kapten Sullivan, som var med på uppmätningen, vill det synas som om vi fattade en öfverdrifven föreställning om klimatets dåliga beskaffenhet på dessa öar. Men när jag betänker det nästan allmänna torfhöljet, den omständigheten, att hvetet sällan mognar, så kan jag knappast tro att klimatet om sommaren skulle kunna vara så vackert och torrt som nyligen blifvit framstäldt.
