omnämna ett annat exempel på likformig rörelse, ehuru af helt annat slag, hos en zoofyt, som är nära beslägtad med Clytia och således har en enkel kroppsbygnad. Då jag i en skål med hafsvatten hade förvarat en stor vippa af den, fann jag, att så ofta jag vidrörde någon gren, hela massan i mörkret blef starkt fosforescerande med ett grönt sken; och jag vet mig aldrig hafva sett något föremål med ett skönare fosforsken. Men det märkliga i saken var, att skenet alltid fortplantade sig uppför grenarne från basen emot spetsarne.
Undersökningen af dessa sammansatta djur intresserade mig alltid mycket. Hvad kan vara märkligare än att se en växtlik kropp frambringa ett ägg, hvilket är i stånd att simma och välja en passande plats att fästa sig vid, der det då skjuter ut i grenar, hvar och en fullsatt med otaliga särskilta djur, som ofta hafva en sammansatt kroppsbygnad? Dessutom ega grenarne, såsom vi nyss hafva sett, stundom organer, hvilka förmå röra sig och äro oberoende af polyperna. Så förvånande som denna förening af särskilta individer på en gemensam stam alltid måste förefalla, så visar dock hvarje träd samma företeelse, ty knopparne måste anses som individuella växter. Det är likväl helt naturligt att anse en polyp, som är försedd med mun, inelfvor och andra organer, som en särskilt individ, då man deremot har svårt att fatta individualiteten hos en bladknopp, så att föreningen af särskilta individer på en gemensam kropp, är mera slående hos en korallin än hos ett träd. Vår uppfattning af ett sammansatt djur, hos hvilket i åtskilliga afseenden allas individualitet icke är fullständig, kan underlättas, om vi tänka oss att man kan frambringa två särskilta djur genom att ituskära ett enda med en knif eller att naturen sjelf utför ituskärningen. Vi kunna nu anse polyperna hos en zoofyt eller knopparne på ett träd, såsom fall, der individens delning icke fullkomligt försiggått. De individer, som fortplantas genom knoppar, tyckas åtminstone hos träden och, att döma af analogien, äfven hos korallinerna, stå i innerligare samband med hvarandra, än ägg eller frön stå till sina föräldrar. Det tyckes nu hafva blifvit fullkomligt ådagalagdt att växter, som fortplantas genom knoppar, hafva alla en lika lång lifstid. Och det är väl bekant för hvar och en, hvilka besynnerliga och talrika egendomligheter, som med visshet fortplantas genom knoppar, afläggare och ympqvistar, hvilka egendomligheter aldrig eller endast händelsevis åter visa sig vid fortplantningen genom frön.
