Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/191

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1832.]183
de om bord på beagle varande eldsländarne.

Två karlar, af hvilka en dog af smittkopporna i England, en gosse och en liten flicka medtogos från Eldslandet, och vi hade nu om bord York Minster, Jemmy Button hvars namn (button = knapp) antyder hans köpeskilling och Fuegia Basket. York Minster var en fullvuxen, kort, tjock och stark karl med ett inbundet, tystlåtet, grällystet och, när han retades, ytterst våldsamt lynne. Hans tillgifvenhet för ett par vänner om bord var mycket stark, hans förstånd var godt. Jemmy Button var en allmän gunstling, men likaledes häftig; och uttrycket i hans ansigte angaf genast hans ömtåliga lynne. Han var glad och skrattade ofta och hyste synnerligt medlidande med den, som led af någon vånda. Sålunda var jag ofta något sjösjuk när sjön var stormig, och han brukade då komma till mig och i klagande ton säga: ”Stackars, stackars karl”; men då han lefvat så mycket på vattnet, så var den föreställningen, att någon kunde vara sjösjuk, allt för löjlig, och han var vanligtvis tvungen att vända sig bort för att dölja ett småleende eller ett skratt, och derefter upprepade han sitt ”Stackars, stackars karl!” Han hade en stark fosterlandskärlek, och han berömde gerna sin egen stam och sitt land, i hvilket, såsom han sant uttryckte sig, ”det var fullt med träd”; men han uttryckte sig föraktligt om alla andra stammar, och förklarade stolt, att i hans land fans ingen djefvul. Jemmy var undersätsig, tjock och fet, men fåfäng öfver sitt utseende, så att han ständigt gick med handskar, hade håret väl klippt och blef ledsen när hans väl borstade skor nedsmutsades. Han ville gerna beundra sig sjelf i en spegel och en liten glad indiangosse från Rio Negro, som vi hade om bord några månader, märkte snart detta och brukade göra narr af honom derför. Jemmy, som alltid var något afundsjuk öfver den välvilja som visades denna lilla gosse, tyckte alls icke om detta och sade med en föraktlig knyck på hufvudet, ”För mycket upptågsmakare”. När jag nu betänker alla hans goda egenskaper, förefaller det mig mycket underligt, att han skulle ha tillhört samma ras och tvifvelsutan haft samma skaplynne som de eländiga, lågt stående vildar, hvilka vi först mötte här. Fuegia Basket, slutligen, var en nätt, blygsam, förbehållsam, ung flicka med ett temligen behagligt, men stundom trumpet ansigtsuttryck och med mycket snabb fattningsgåfva, i synnerhet för språk. Detta visade hon, då hon lärde sig litet portugisiska och spanska, när hon en kort tid lemnades i land i Rio Janeiro och Monte Video, samt i hennes kännedom af engelskan. York Minster var mycket svartsjuk om man visade henne någon uppmärksamhet, ty det var tydligt att han beslutit att gifta sig med henne, så snart som de kommit i land.