Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/202

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
194[kap. x.
eldslandet.

långt från en hop infödingar. Så länge som de voro få till antalet, förhöllo de sig fredligt nog, men den 21:a på morgonen, sedan andra hade slutit sig till dem, visade de tecken till fiendtlighet, så att vi trodde att det skulle komma till strid. En europé är uti en mycket ofördelaktig belägenhet, när han har att göra med sådana vildar som dessa, hvilka icke hafva det ringaste begrepp om eldvapen; ty då han lägger an med sitt gevär, anser vilden honom mycket underlägsen en person, som är väpnad med pilar och båge, med ett spjut eller blott en slunga. Ej heller är det lätt, att lära dem inse vår öfverlägsenhet, så framt man icke skjuter ett dödande skott. Likt vilda djur tyckas de icke jemföra antalet på ömse sidor; ty hvarje individ försöker, när han anfalles, i stället för att draga sig tillbaka, att krossa sin motståndares hufvud med en sten, lika visst som en tiger under enahanda omständigheter skulle sönderslita en. Då kapten Fitz Roy derföre en gång med fullt skäl var angelägen att bortskrämma en liten skara, och till den ändan svängde en huggare emot dem, skrattade de endast åt honom. Han afsköt derpå två gånger sin pistol tätt invid en vilde, med den påföljd att mannen båda gångerna såg förvånad ut och gned hufvudet mycket noga, men häftigt, hvarefter han såg stint en stund och pladdrade med sina kamrater; men han tycktes alls icke tänka på att springa sin väg. Vi kunna svårligen sätta oss in i dessa vildars ställning och förstå deras handlingar. Denne eldsländare till exempel, kunde aldrig hafva tänkt sig möjligheten af ett sådant ljud, som ett bösskott tätt invid örat. En sekund visste han kanske bokstafligen icke antingen det var ett ljud eller ett slag, och det var derföre helt naturligt, att han gned sitt hufvud. På samma sätt, när en vilde ser det hål, som en kula gör, kan det dröja någon tid, innan han blir i stånd att förstå huru det uppkommit; ty att en kropp kan vara osynlig till följe af sin rörelsehastighet, skulle kanske vara en för honom fullkomligt ofattlig föreställning. Dessutom kunde den utomordentliga kraften hos en kula, som genomtränger ett hårdt ämne utan att sönderslita det, öfvertyga vilden om att det icke har någon kraft alls. Jag tror helt visst, att många af de lägst stående vildarne, såsom de på Eldslandet, hafva sett föremål träffade af kulor och till och med små djur dödade med bössan, utan att på minsta vis inse, hvilket mordiskt redskap det är.

Den 22 januari. — Sedan vi tillbragt en ostörd natt, på ett som det tycktes neutralt område, emellan Jemmys stam och det folk vi sågo i går, seglade vi angenämt vidare. Jag tror icke att någonting tydligare ådagalägger det fiendtliga tillstånd, som är rådande mellan de olika stammarne, än dessa vidsträckta