hvarefter han slutligen qvarlemnades på Nya Zeeland, der hans broder var missionär. Alltsedan vi hade lemnat nybygget, började ett regelbundet plundringssystem, i det nya skaror af infödingar anlände alltjemt. Sålunda förlorade York och Jemmy många saker och Matthews nästan allt, som han icke hade gräft ned. De infödde tycktes hafva ryckt upp och delat nästan alla saker sins emellan. Matthews beskref hvilken mödosam vakt han alltjemt varit tvungen att hålla, i det han dag och natt varit omgifven af vildar, hvilka försökte att uttrötta honom genom att hålla ett oupphörligt väsen tätt invid hans öron. En dag återvände en gammal man, som Matthews hade bedt lemna sin hydda, genast med en stor sten i handen. En annan dag kom en hel skara väpnad med stenar och stakar, och några ynglingar och Jemmys bröder gräto; men Matthews blidkade dem med skänker. En annan skara visade med tecken, att de ville slita kläderna från kroppen på honom och rycka bort allt hår från hans ansigte och kropp. Också tror jag att vi anlände i lagom tid för att rädda hans lif. Jemmys slägtingar hade varit så fåfänga och dåraktiga, att de hade visat främlingar hvad de plundrat och det sätt hvarpå de fått det. Det var riktigt ledsamt att lemna de tre eldsländarne qvar hos sina vilda landsmän; men det var ändå en tröst, att de sjelfva icke hyste någon fruktan. York, som var en kraftfull och beslutsam man, skulle nog taga sig fram jemte sin hustru Fuegia. Stackars Jemmy såg temligen modstulen ut och jag tror nästan att han skulle hafva varit glad att få återvända med oss. Hans egen broder hade stulit många saker från honom, och då han anmärkte ”hvad det för fasoner”, oqvädade han sina landsmän: ”alla dåliga män, icke sabe (veta) någonting” och ehuru jag aldrig hörde honom svärja förut, ”fördömda stollar”. Fast våra tre eldsländare tillbragt endast tre år bland hyfsade menniskor, är jag likväl säker på, att de skulle hafva varit glada att få bibehålla sina nya lefnadsvanor; men detta var tydligen omöjligt. Jag fruktar att det är mer än tvifvelaktigt, huruvida deras besök i England varit af något gagn för dem.
Om qvällen seglade vi med Matthews om bord tillbaka till fartyget, icke på Beagle-kanalen, utan långs med sydkusten. Båtarne voro tungt lastade och sjön orolig, så att vi hade en farlig färd; men aftonen den 7:e kommo vi lyckligt om bord på Beagle efter tjugu dagars frånvaro, under hvilken tid vi hade seglat femtio mil i öppna båtar. Den 11:e begaf kapten Fitz Roy sig ensam till eldsländarne och fann att de befunno sig väl och att de sedan sist endast förlorat några få saker.
